När livet gör ont

Jag har inte bloggat sen i mars, har tänkt lägga ner hela bloggen flere gånger eftersom jag inte haft något att skriva... Varför ha en blogg, när man aldrig bloggar?
Men ibland behöver jag dig min blogg, idag behöver jag dig.

Min vår och sommar blev inte som jag hade tänkt, jag blev tvungen att ta ett stort beslut som påverkar de viktigaste människorna i mitt liv.
Jag ville inte ta beslutet, jag ville krypa ihop i fosterställning och låta någon annan göra det för mig och "städa upp" efteråt. Jag ville inte behöva förklara, inte känna, inte tänka... Men nu fanns det ingen annan som kunde göra det för mig. Det var mitt beslut, min känsla av misslyckande, mitt ansvar.
Det gör fortfarande ont och jag måste själv klara av det, ingen annan kan bära min smärta.

bubblor vin mat och prat

Tre flickor träffades i dockhuset idag, vi åt och drack gott och pratade.. Alltid lika mysigt. Men eftersom sällskapet också bestod av fyra små gossar så blev kvällen inte så lugn och skön som man kanske hade hoppats. Nästa gång tror jag bestämt att vi tar en träff utan barn. Älskar ju dom små liven men att tro att man kan ha några längre diskussioner med dem around är bara en fin tanke. Så här lät det mest: Ner från bordet, akta, du får inte slå omkring dig, nej, vi går inte hem ännu, nu slutar du, va har mamma sagt?ajaj! Neeer från bordet sa jag!
Men annars hade vi en fantastiskt rolig kväll! :)

Helvetes-Flunssan

Kan någon förklara meningen med en influensa som tar månader? Inte dagar, inte veckor men månader?! Varje gång jag tror att det är över så kommer helvetet tillbaka stronger than ever... Varför? Är det ett straff av något slag? Något ont jag gjort, om inte så ska jag fan i mig se till att jag gör en massa dumheter nu för jag har straff innestående till tusan!

Aaaaatchooooo!

Knock Knock...

Dockan har lämnat bloggen.fi och nu sökt sig hit. Kommer fortfarande knappast att ha tid att blogga ofta men jag känner ändå att jag vill ha och behöver en blogg.
Jag har tagit med mig en hel hop inlägg från min gamla blogg som jag inte ville skiljas ifrån.

TJING!

Minnesbild

4.1.2008 14:28:56

Det piper till och jag fumlar i mörkret efter mobilen, läser meddelandet: "Vi åker nu från Paris, trodde att du skulle komma dit. När möter du upp med oss? Saknar dig! V". Klockan är två på natten och jag orkar inte svara utan somnar om. När jag stiger upp på morgonen så svarar jag: "Hann inte resa i helgen, men nästa helg ses vi. Kram!". En timme senare ringer min telefon, hör en röst: bilolycka 2.15 inatt, V är död...
Han skickade meddelandet 15 minuter innan olyckan, ännu idag ångrar jag att jag inte svarade på meddelandet innan han dog

Ur barnamun del 19

28.12.2007 15:43:03

Inredningsarkitekten är med sin 6 åriga son på "halar-uppköp", sonen provar en vinter halare och konstaterar att den passar. Sen tittar han på far sin och säger ljudligt "Men, pappa är du säker att den passar i hallen?"

Fniss!

Jah Rastafari

11.12.2007 11:14:41
Eftersom Dockmamman älskar Reggae så vill hon ju så gärna att sönerna också skall bli intresserade.
Sonen älskar musik, han spelar sin lilla gitarr, dansar och sjunger men helst till hårdrock.
Efter att ha blivit "tvingad" att lyssna på reggae i bilen så har han till mammas stora lycka fallit pladask för Damian Marleys "Welcome to Jamrock". Han sjunger ljudligt med och mamma sitter och planerar hurudana dreadlocks han ska ha.

Gossen sjunger "Jamaica, Jamaica" och säger: Mamma, det betyder jag är trött, så trött..

Ok, en bit kvar på vägen innan jag har min fullärda rastapojke... :)