Ett år visare?

Jag har fyllt år igen och då brukar jag sätta mig ner och tänka på året som gått. Vad gäller det gågna året så finns det mycket att tänka på, det har varit ett tungt och händelserikt år. Ett år fyllt av samvetskval, ilska, sorg, glädje och kärlek. Ett år som jag känner att sist och slutligen bara gjort mig starkare.
I Lördags festade jag med min älskade familj och mina vänner, firade min födelsedag men egentligen firade jag att jag klarat mig, hållits flytande och nu mår bättre än på länge.
På festen fanns de människor som stöttat mig, som jag kunnat prata med, som varit där för mig, jag är så lyckligt lottad över att vara omringad av alla dessa underbara människor.

Tack.

Ur barnamun del 20

Äldste sonen har en "flickvän", de har länge pratat om att de skall gifta sig och planerat bröllop. En dag när de var ute och promenerade från dagis så hade the bride to be bestämt sig att hon skall gifta sig med en annan dagis kille.
Sonen blir upprörd och ledsen, då kommer en annan dagis flicka fram till honom och säger tröstande: Var inte ledsen, det kan ju hända att de skiljer sig.

...

Life isn't about waiting for the storm to pass,
it's about learning to dance in the rain.

De svåra frågorna

Stora sonen satt vid matbordet och började fråga om döden. Ärligt talat så har jag oroat mig för just de frågorna (och en hel massa andra frågor också faktiskt).
Han frågade varför man dör, om man bara dör när man är gammal och the main question, vad händer efter man dött? Just då önskade jag att jag haft en stark tro och övertygelse, att jag skulle kunna svara på den frågan och tro på svaret. Att känna att jag vet vad som händer... Nu lät mitt svar mest såhär, tja..det vet mamma inte säkert, vissa säger att man far till himlen men mamma vet inte...umm...öööhh.
Det kändes så fel på något sätt, jag kunde inte ge ett käckt svar om himlen och änglar för det kändes inte rätt. Om jag hade förberett mig på att frågan skulle ha kommit så skulle jag kanske ha kunnat ge ett bättre svar?

Hårdsmält

Min älskade pappa vars modersmål är finska har alltid förgyllt vår vardag med fantastiska uttryck. En favorit har varit när han äter piroger så blir det alltid till byråer istället. Förra veckan var han i Italien och där åt han bideér och krysantemer (bebeér och croissanter).

:-)

Att Älska

Mitt i vägskälet av mitt liv så diskuterade jag och min bästis förhållanden, känslor och gamla pojkvänner. Vi konstaterade att vi måste vara äldre än vad vi känner oss eftersom vi hunnit med så mycket. Hon har haft flera längre förhållanden och jag..tja...mina har ju inte blivit så långa. Jag har försökt analysera mina förhållanden, försökt förstå varför det blivit som det blivit, är det något konstigt med mig eller är jag bara en helt vanlig människa som följer mina känslor och passionen? Som vägrar leva med något som inte känns rätt?

Men Älskat det har jag.

The D Day

Nu är det snart dags, jag räknar ner... Snart börjar mitt nya Liv.
Jag stoppar undan det gamla, rensar i känslorna, bearbetar de tunga dystra tankarna och tar fram de ljusa, hoppfulla. Jag vet att det jobbiga är långt ifrån över men det är min tid nu. Min och mina älskade små pojkars tid att finna oss i vårt nya liv.
Jag blir mer harmonisk för varje dag som går, jag känner hur jag blomstrar upp igen och den delen av mig som varit begravd så länge kryper upp till ytan igen.