En gång i året

Visst är det ok att blogga en gång i året?
Jag snubblade in på min övergivna blogg idag när jag guidade min mamma (som blivit teknisk och köpt en laptop) hit.
Ett år har gått sen sist som sagt och jag mår mycket bättre. Jag har bytt jobb, lärt mig att man inte kan ändra på människor, funnit kärleken och lärt mig vad som är värdefullt.
Jag stressar ibland, ropar åt mina barn, blir trött på allt men för det mesta så är jag nöjd och tacksam.
Life is good.

Ur barnamun del 21

Sonen går runt och leker kung, han har ett enormt svärd som hänger i sidan. Så kommer han fram till mig och säger
"Mamma, kungar har såna här stora svärd men små snoppar".

Ett år visare?

Jag har fyllt år igen och då brukar jag sätta mig ner och tänka på året som gått. Vad gäller det gågna året så finns det mycket att tänka på, det har varit ett tungt och händelserikt år. Ett år fyllt av samvetskval, ilska, sorg, glädje och kärlek. Ett år som jag känner att sist och slutligen bara gjort mig starkare.
I Lördags festade jag med min älskade familj och mina vänner, firade min födelsedag men egentligen firade jag att jag klarat mig, hållits flytande och nu mår bättre än på länge.
På festen fanns de människor som stöttat mig, som jag kunnat prata med, som varit där för mig, jag är så lyckligt lottad över att vara omringad av alla dessa underbara människor.

Tack.

Ur barnamun del 20

Äldste sonen har en "flickvän", de har länge pratat om att de skall gifta sig och planerat bröllop. En dag när de var ute och promenerade från dagis så hade the bride to be bestämt sig att hon skall gifta sig med en annan dagis kille.
Sonen blir upprörd och ledsen, då kommer en annan dagis flicka fram till honom och säger tröstande: Var inte ledsen, det kan ju hända att de skiljer sig.

...

Life isn't about waiting for the storm to pass,
it's about learning to dance in the rain.

De svåra frågorna

Stora sonen satt vid matbordet och började fråga om döden. Ärligt talat så har jag oroat mig för just de frågorna (och en hel massa andra frågor också faktiskt).
Han frågade varför man dör, om man bara dör när man är gammal och the main question, vad händer efter man dött? Just då önskade jag att jag haft en stark tro och övertygelse, att jag skulle kunna svara på den frågan och tro på svaret. Att känna att jag vet vad som händer... Nu lät mitt svar mest såhär, tja..det vet mamma inte säkert, vissa säger att man far till himlen men mamma vet inte...umm...öööhh.
Det kändes så fel på något sätt, jag kunde inte ge ett käckt svar om himlen och änglar för det kändes inte rätt. Om jag hade förberett mig på att frågan skulle ha kommit så skulle jag kanske ha kunnat ge ett bättre svar?

Hårdsmält

Min älskade pappa vars modersmål är finska har alltid förgyllt vår vardag med fantastiska uttryck. En favorit har varit när han äter piroger så blir det alltid till byråer istället. Förra veckan var han i Italien och där åt han bideér och krysantemer (bebeér och croissanter).

:-)

Att Älska

Mitt i vägskälet av mitt liv så diskuterade jag och min bästis förhållanden, känslor och gamla pojkvänner. Vi konstaterade att vi måste vara äldre än vad vi känner oss eftersom vi hunnit med så mycket. Hon har haft flera längre förhållanden och jag..tja...mina har ju inte blivit så långa. Jag har försökt analysera mina förhållanden, försökt förstå varför det blivit som det blivit, är det något konstigt med mig eller är jag bara en helt vanlig människa som följer mina känslor och passionen? Som vägrar leva med något som inte känns rätt?

Men Älskat det har jag.

The D Day

Nu är det snart dags, jag räknar ner... Snart börjar mitt nya Liv.
Jag stoppar undan det gamla, rensar i känslorna, bearbetar de tunga dystra tankarna och tar fram de ljusa, hoppfulla. Jag vet att det jobbiga är långt ifrån över men det är min tid nu. Min och mina älskade små pojkars tid att finna oss i vårt nya liv.
Jag blir mer harmonisk för varje dag som går, jag känner hur jag blomstrar upp igen och den delen av mig som varit begravd så länge kryper upp till ytan igen.

När livet gör ont

Jag har inte bloggat sen i mars, har tänkt lägga ner hela bloggen flere gånger eftersom jag inte haft något att skriva... Varför ha en blogg, när man aldrig bloggar?
Men ibland behöver jag dig min blogg, idag behöver jag dig.

Min vår och sommar blev inte som jag hade tänkt, jag blev tvungen att ta ett stort beslut som påverkar de viktigaste människorna i mitt liv.
Jag ville inte ta beslutet, jag ville krypa ihop i fosterställning och låta någon annan göra det för mig och "städa upp" efteråt. Jag ville inte behöva förklara, inte känna, inte tänka... Men nu fanns det ingen annan som kunde göra det för mig. Det var mitt beslut, min känsla av misslyckande, mitt ansvar.
Det gör fortfarande ont och jag måste själv klara av det, ingen annan kan bära min smärta.

bubblor vin mat och prat

Tre flickor träffades i dockhuset idag, vi åt och drack gott och pratade.. Alltid lika mysigt. Men eftersom sällskapet också bestod av fyra små gossar så blev kvällen inte så lugn och skön som man kanske hade hoppats. Nästa gång tror jag bestämt att vi tar en träff utan barn. Älskar ju dom små liven men att tro att man kan ha några längre diskussioner med dem around är bara en fin tanke. Så här lät det mest: Ner från bordet, akta, du får inte slå omkring dig, nej, vi går inte hem ännu, nu slutar du, va har mamma sagt?ajaj! Neeer från bordet sa jag!
Men annars hade vi en fantastiskt rolig kväll! :)

Helvetes-Flunssan

Kan någon förklara meningen med en influensa som tar månader? Inte dagar, inte veckor men månader?! Varje gång jag tror att det är över så kommer helvetet tillbaka stronger than ever... Varför? Är det ett straff av något slag? Något ont jag gjort, om inte så ska jag fan i mig se till att jag gör en massa dumheter nu för jag har straff innestående till tusan!

Aaaaatchooooo!

Knock Knock...

Dockan har lämnat bloggen.fi och nu sökt sig hit. Kommer fortfarande knappast att ha tid att blogga ofta men jag känner ändå att jag vill ha och behöver en blogg.
Jag har tagit med mig en hel hop inlägg från min gamla blogg som jag inte ville skiljas ifrån.

TJING!

Minnesbild

4.1.2008 14:28:56

Det piper till och jag fumlar i mörkret efter mobilen, läser meddelandet: "Vi åker nu från Paris, trodde att du skulle komma dit. När möter du upp med oss? Saknar dig! V". Klockan är två på natten och jag orkar inte svara utan somnar om. När jag stiger upp på morgonen så svarar jag: "Hann inte resa i helgen, men nästa helg ses vi. Kram!". En timme senare ringer min telefon, hör en röst: bilolycka 2.15 inatt, V är död...
Han skickade meddelandet 15 minuter innan olyckan, ännu idag ångrar jag att jag inte svarade på meddelandet innan han dog

Ur barnamun del 19

28.12.2007 15:43:03

Inredningsarkitekten är med sin 6 åriga son på "halar-uppköp", sonen provar en vinter halare och konstaterar att den passar. Sen tittar han på far sin och säger ljudligt "Men, pappa är du säker att den passar i hallen?"

Fniss!

Jah Rastafari

11.12.2007 11:14:41
Eftersom Dockmamman älskar Reggae så vill hon ju så gärna att sönerna också skall bli intresserade.
Sonen älskar musik, han spelar sin lilla gitarr, dansar och sjunger men helst till hårdrock.
Efter att ha blivit "tvingad" att lyssna på reggae i bilen så har han till mammas stora lycka fallit pladask för Damian Marleys "Welcome to Jamrock". Han sjunger ljudligt med och mamma sitter och planerar hurudana dreadlocks han ska ha.

Gossen sjunger "Jamaica, Jamaica" och säger: Mamma, det betyder jag är trött, så trött..

Ok, en bit kvar på vägen innan jag har min fullärda rastapojke... :)

Ur barnamun del 18

5.12.2007 20:06:38

Sonen sitter och tittar på badrums golvet och tittar upp på mig med sina stora bruna ögon och säger: "Jag vill ha en ny mamma".

Jahapp.

Thoughts

1.9.2007 21:56:16

Efter att ha varit på 60 års bröllopsdag igår så börjar tankarna snurra i mitt lilla(?!) huvud... Det här med äktenskap. Hur vissa människor gifter sig och håller ihop i flera årtionden, hur andra ger upp och skiljs och vissa kämpar fastän det kanske inte finns något att kämpa för längre.
Om man som jag har vuxit upp i ett hem där föräldrar och mor och farföräldrar alltid har varit tillsammans så tar man för givet att det ska vara så. Man skall vara tillsammans för alltid, men innan man är gift så förstår man inte hur svårt det kan vara att hålla ihop ett äktenskap. Hur det verkligen är att dela livet med en annan person.

Minnen

27.8.2007 10:41:23

Jag sitter i mitt kontor och känner mig trött på jobbet, livet. Allt. Då besluter jag mig för att nu är det dags. Dags för semester, dags att göra resan jag drömt om så länge.
Vips! så sitter jag samma eftermiddag med biljetterna i min hand och avresedatum en vecka senare. Veckan blir hektisk, visum måste ordnas superspeed, pengar, packa, allt det där.
När flyget lyfter, känner jag att jag lämnar alla bekymmer bakom mig och förväntningen är stor.
Några timmar senare börjar det bli dags att landa, sakta börjar jag se annat än moln. Det ser grönt och lummigt ut, röda vägar och när vi flyger in över staden ser jag hus. Det känns som om jag varit här förut, känns konstigt familjärt och känslosamt.
När vi är framme så stannar jag upp och ser på alla människor i färggranna kläder, högljudda duskussioner på ett språk jag inte förstår och Nigerias sol välkomnar mig.

Ur barnamun del 17

25.8.2007 09:58:28

Jag ligger som en klubbad säl i sängen efter villt partajande, sonen sitter brevid och leker. Helt plötsligt leker han att han skjuter, och han skjuter ju mig förståss. Pang pang.
Jag: Du får inte skjuta mot mamma, inte mot någon annan heller för den delen.
Sonen: Men jag leker ju bara.
Jag: Spelar ingen roll. Du får inte.
Sonen: Jag får visst skjuta mot dig, för du är riktigt smutsig.

Jamen, då så...