Beslutet

Hans kropp är het och han ligger i min famn och skakar, i mitt öra hör jag fortfarande den artiga kvinnliga rösten säga, please hold. Jag är svettig av paniken jag känner och värmen från hans kropp. Han skriker inte mera, han kan inte, ibland gnyr han lite men annars är han tyst. Jag får ingen kontakt med honom. Jag klarar längre inte av att vänta i telefonen utan ringer en taxi. Jag ber taxi chauffören köra så fort han kan, nu vet jag att det är allvar. Efter att i tre veckors tid blivit hemskickad från olika läkare, vet jag att nu kan ingen skicka hem oss igen. Han måste få vård. Tre veckor senare får han komma hem igen efter att ha blivit behandlad för en svår lunginflammation med kollapsad lunga, hans lilla kropp orkade slåss mot sjukdomen som var nära att ta hans liv. Dagen vi kommer hem tar vi beslutet att flytta till Finland.