Magiskt

Jag låg i sjukhussängen, förstod inte filmerna jag sett där mammorna går omkring under förlossningen. Jag kunde inte röra mig alls. Kändes som om jag var paralyserad av smärta. Ville bara ligga där och suga i mig så mycket lustgas som möjligt. Slåss mot smärtan, liggandes, stilla. När det var dags att krysta så stod mannen där och hejade på som den käckaste cheerleadern i hela världen. You can do it, puuuuuuuuuush! Konstigt nog stördes jag inte av det, jag var så inne i mig själv, i smärtan, så koncentrerad. Jag förstår på barnmorskorna att det är nära, jag tar i med alla krafter, alla krafter som jag sparat hela mitt liv för just det här tillfället. Då ser jag honom, min lilla pojke, med så mycket mörkt hår. Han läggs på mitt bröst. Han slutar skrika och tittar på mig. Magiskt. Jag ser på min man och säger "he is perfect, absolutely perfect".